Idag, precis som genom alla tider, har konkurrensen inom konst varit otroligt stor. Att idag satsa på ett yrke som konstnär kan vissa rent spontant uppfatta som ett långsamt självmord just p.g.a denna konkurrens, man måste ha "det" för att lyckas eftersom det finns otroligt många fler i världen som redan kan tex. rita en fin bild, spela gitarr eller fotografera fina bilder. D.v.s att man måste sticka ut för att synas. Som jag upplever det finns det idag 3st "kategorier" att hamna i som konstnär, första är de som försöker förmedla något med hjälp av ett verktyg. Typ ett budskap eller en känsla. Dessa är de jag även uppfattar som mest seriösa. Den andra kategorin är de som använder konst som en ursäkt för... allt möjligt. Tex. för att provocera, slippa undan svenska lagar genom att påstå att det är konst (graffiti som ett vanligt exempel). Detta är knepigt för jurister att bedöma samtidigt som det är allt lättare för dessa "konstutövare" att slippa undan eftersom konst är så pass odefinerat. Den tredje och sista kategorin hamnar de övriga konstnärer som helt enkelt inte har talangen (eller samvetet att provocera). Dessa satsar och satsar utan direkt framgång och tappar gradvis självförtroende och intresse för vad de gör.

 

Hemligheten bakom en framgångsrik karriär är troligtvis förmågan att kunna göra allting intressant att beskåda, inte bara "fint" utan väcka känslor, funderingar utan att betraktaren behöver anstränga sig. Visserligen går allt att lära sig, men faller det sig inte naturligt att förmedla känslor via konst så blir det betydligt svårare (INTE omöjligt)

 

Sorry, men var tvungen att skriva av mig, känner måånga som aldrig kommer lyckas i denna nästan lite underliga branch... Visst känner jag många som som lyckats också, men mönstret syns tydligt.